Gustav Quint jobbar som processingenjör och med ny teknik som gör skillnad för framtiden

Det säger Gustav Quint, processingenjör hos oss på AFRY. Våren 2024 invigde St1 sitt nya bioraffinaderi i Göteborg – ett projekt som Gustav varit involverad i från start till färdig anläggning. Men vad innebär det egentligen att bygga en ny anläggning och samtidigt lyfta in ny teknik för ett grönare samhälle?

Kan du beskriva din roll?

Som processingenjör kommer jag oftast in i tidigt skede i ett projekt och får därmed stor möjlighet att påverka slutdesignen. Processingenjören behöver ha koll på funktionen i anläggningen, vad är det som behöver reageras, separeras eller lagerhållas, samt säkerställa vilka temperaturer och tryck som behövs och hur ska det regleras. Vi räknar på processparametrar för utrustningen, exempelvis tryckökning i en pump eller hur mycket värmeöverföringsyta som krävs i en värmeväxlare. Sedan gör andra kompetensområden verklighet av det, som exempelvis rör- och automationsingenjörer som tar fram modeller för alla rör och programmerar styrning med mera. I slutändan är det ett tätt samarbete med driften på den färdiga anläggningen.

Grönare råmaterial i oljebranschen – vad innebär det?

Rent praktiskt så finns det skillnader i hanteringen av vegetabiliska oljor jämfört med fossil olja. Exempelvis behöver de gröna råvarorna hållas varma för att inte stelna och de är ofta mer frätande vilket kräver dyrare material på rör och utrustning. En stor utmaning är också att utforma hela värdekedjan för att få in bra och prisvärda gröna råmaterial.

När vi talar om vegetabiliska oljor, vilken typ av råmaterial kan nyttjas och vad händer i processen?

De flesta fetter i naturen kan användas för att tillverka bränslen, men mest passande är att använda sådant som inte konkurrerar med matproduktion. Exempelvis går det jättebra att använda begagnade matoljor (såsom frityrolja) eller slaktavfall, men också tallolja, vilket är en restprodukt från pappersmassatillverkning. Ofta behöver dessa förbehandlas i en förbehandlingsanläggning för att säkerställa att föroreningar tas bort i oljan som i annat fall riskerar att förstöra huvudprocessen. Det innebär att man behöver skapa en design för att metaller, klorider och liknande, tas bort för att erhålla en betydligt renare och finare olja att mata huvudanläggningen med. I de kommande två stegen ska den förbehandlade vegetabiliska oljan i sin tur reageras till förgrenade kolväten.

Varför är förgrenade kolväten viktigt?

Fetterna består mestadels av triglycerider och fettsyror, som utgör dåliga bränslen då de är frätande och lätt sätter igen motorer. När de behandlas med vätgas så bryts triglyceridernas tre långa kedjor isär och syra-ändan på fettsyrorna omvandlas till framför allt vatten. Det som kvarstår är långa, raka, icke-korrosiva kolväten som brinner bra men tyvärr fortfarande lätt stelnar. Därför behöver oljan behandlas ytterligare i något som kallas en isomeriserings-reaktor. Här förkortas och förgrenas de raka kolvätena så att man får diesel och flygplansbränsle med bra köldegenskaper, liknande de vanliga fossila varianterna. Till slut består oljan av en blandning av olika kolkedjor som behöver separeras till respektive produkttyp; bensin, flygplansbränsle och diesel. När vi lyckats med det har vi färdigt bränsle!

Hur hanteras restavfall i processen?

Det bildas flera biprodukter när den vegetabiliska oljan reageras. Cirka 10% blir vatten och det bildas också lätta kolväten samt smutsiga gaser innehållande t.ex. koldioxid, kolmonoxid och svavelväte. De lätta kolvätena kan användas som bränsle i processen eller som produkt i form av gasol. Vattnet och de smutsiga gaserna däremot behöver renas i olika anläggningar innan det är rent nog att släppas ut.

Varför sker omställningen först nu?

Grundtekniken med vätgasbehandling har funnits under en längre tid men höga råvaru- och produktionskostnader, jämfört med fossila bränslen, har bromsat utvecklingen. Nu styr marknaden mer mot grönt, samtidigt som det idag finns lagkrav om mer förnybart bränsle som gör att marknaden växer. I takt med tillväxten har tekniken utvecklats, förfinats och anpassats efter den nya råvaran (vegetabilisk olja).

Ser du fler utvecklingsområden för mer förnybart bränsle?

Absolut, det finns även råvaror utöver vegetabilisk olja att ta vara på – exempelvis skogen som råvara där pyrolysolja från sågspån kan nyttjas i biobränsle. Det finns stor potential i att ta vara på restströmmar från pappers- och timmerproduktion vidare till ett bioraffinaderi, men det görs ännu inte i storskalig form vad jag vet. Bortsett från tallolja, som redan har använts för dieselproduktion i mer än ett decennium.

Kan du kort beskriva projektet för St1 och deras nya produktionsanläggning?

Projektet för St1s nya anläggning består av en investering av flera mindre anläggningar och en huvudanläggning för produktion av fossilfritt bränsle som HVO (hydrerade vegetabiliska oljor), ett förnybart transportbränsle som kan blandas i diesel eller ersätta diesel. Dessa bränslen har betydligt lägre koldioxidutsläpp än fossila bränslen. I St1s nya anläggning som kallas GPU (Green Production Unit) tas den förbehandlade vegetabiliska oljan in och separeras innan den slutligen kan tas ut som fossilfritt diesel- och flygplansbränsle. Samtidigt kan det tas ut lite andra komponenter till bensin- och gasol.

Varför är ett projekt som St1s nya bioraffinaderi så viktigt för övergången till ett mer hållbart samhälle?

Det är ganska enkelt – vi behöver minska våra koldioxidutsläpp och biobränslen är ett steg på vägen för att lyckas. Det är en viktig pusselbit i något större som kan medverka till minskade utsläpp inom delar av transportsektorn, exempelvis flygtrafik, som är svåra att elektrifiera helt.

Hur ser du på utvecklingen inom branschen?

Under de fem åren jag har jobbat så upplever jag att utvecklingen varit stark. Hela processindustrin bärs framåt av den gröna vågen, eftersom det finns mycket att göra i vår industri för att ställa om till en mer hållbar bransch. Mitt team har jobbat med många projekt inom förnybara bränslen, men även andra kemigrenar där det finns förnybara aspekter.

Ett exempel är flygplansbränsle, där finns det en stor utvecklingspotential genom att EU inom tio år kommer börja reglera hur stor mängd förnybart bränsle som ska blandas in i flygplansbränslet. Det kommer att utöka den gröna marknaden ännu mer och ge många nya möjligheter inom bränsleindustrin.

I Sverige har vi mycket av det som krävs i form av förnybar energi - skogen med biomassa med mera. Jag tänker att om samhället vill, så kan samhället lösa det. Vi har bättre förutsättningar i Sverige än på många andra platser. Jag ser ljust på framtiden.