Metsänielu ja biopohjaiset tuotteet

Den gordiska knuten

Skriven av Petteri Pihlajamaki
17/12/2020

De nuvarande koldioxidmarknaderna och koldioxidutsläppspolitiken omfattar kol i skogar, men tar inte hänsyn till fördelarna med att ersätta fossilbaserade produkter med bioprodukter. Detta undergräver skogssektorns roll när det gäller att begränsa klimatförändringarna.

Växande skogar tar upp stora mängder koldioxid från atmosfären och lagrar den i träd och mark. När skogar förvaltas hållbart lagras en del av detta kol under kortare eller längre period i olika skogsprodukter. Dessa produkter ersätter fossilbaserade produkter, de kan återanvändas och återvinnas, och i slutet av cykeln kan de brännas och därmed ersätta fossila bränslen. En nyligen publicerad studie från Cepi visar att den positiva klimatpåverkan från denna sektor i Europa uppgår till cirka 800 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, vilket motsvarar 20 % av alla EU:s fossilutsläpp. Hälften av denna effekt härrör från ökad koldioxidlagring i skogar, den andra hälften från att skogsbaserade material, energi och biomassa ersätter fossilbaserade produkter. Lagringseffekten är välkänd, men substitutionseffekter beaktas inte i koldioxidpolitiken och på marknaderna. Detta är den gordiska knut som måste lösas upp för att fånga upp alla skogssektorns fördelar när det gäller att begränsa klimatförändringarna.

Det är bio, baby!

Skogsprodukter har litet koldioxidavtryck och minskar efterfrågan på material, produkter och energi som är fossilbaserade. Betong och plast är exempel på sådana material. Den befintliga klimatrapporteringen och klimatpolitiken tar inte hänsyn till detta slags sektorövergripande effekter. Det är viktigt att beakta att den skogsbaserade sektorn är en cirkulär bioekonomi, som underlättar samtidig ökning av kolsänkor och lagring i skogar, och en rad substitutionsfördelar från skogsbaserade produkter och bioenergi.

Den cirkulära bioekonomin omfattar omvandling av förnybara biologiska resurser och avfallsströmmar till mervärdesprodukter, som kan återvinnas och underhållas i ekonomin under flera cykler med minimalt avfall. Cirkulariteten bygger på hållbart skogsbruk, vilket också medför stora socioekonomiska fördelar och underlättar skyddet av den biologiska mångfalden. Att bevara skogar för koldioxidlagring skulle bara innebära att dessa cirkularitets- och substitutionsfördelar skulle upphöra, och leda till ökade fossila utsläpp för att möta marknadens efterfrågan.

En fråga om utformning

Bristerna i politiken är inbäddade även i koldioxidmarknaderna. Nuvarande marknadsplattformar tar hänsyn till koldioxiden i skogarna, men de erkänner inte de positiva substitutionseffekterna av skogsbaserade produkter. Även om koldioxid som lagras i skogen har ett värde, har den minskning av koldioxidutsläpp som följer av skogsbaserade produkter och bioenergi, inget värde på dessa marknader. Detta leder till storskalig suboptimering i klimatperspektiv på lång sikt. Ackumulering av koldioxid i skogar uppmuntras, vilket resulterar i lägre skogstillväxt och avverkning över tid. På lång sikt, när skogarna blivit mycket gamla, kommer detta göra att både skogstillväxt, avverkning och substitutionseffekter upphör. Om man tar Europa som exempel skulle denna brist hos koldioxidmarknaden i teorin kunna minska skogssektorns positiva klimatpåverkan från 800 miljoner ton koldioxidekvivalenter till noll på mycket lång sikt.

Hur kan denna gordiska knut lösas upp? Det är uppenbart att klimatpolitiken och koldioxidmarknaderna bör ta till sig den positiva påverkan produktsubstitution har på den cirkulära bioekonomin. Skogar bör inte bara ses som koldioxidlagring, utan också som en hållbar källa till icke-fossila, förnybara och återvinningsbara material för en rad olika användningsområden, och kolfördelar med skogsbaserade produkter bör erkännas. Detta cirkulära flöde och därmed sammanhängande positiva klimatpåverkan kan med tiden förbättras, genom hållbart skogsbruk och beskogning av markområden som inte har konkurrerande användningsområden.

Sätt dit ett träd

Parallellt med att politiken utvecklas kan marknadsbaserade lösningar skapas för att uppmuntra produktsubstitution för att minska koldioxidutsläppen. För att substitutionseffekter ska kunna erkännas måste de kvantifieras. Detta kräver system för att spåra kol genom  försörjnings- och leveranskedjan av skogsprodukter, från skogar till slutanvändningsmarknader. Sådana system kan baseras på blockkedjeteknik eller liknande tekniker, stödda av deltagare i värdekedjan som samarbetar och delar data om produktflöden. Dessa tekniker kan användas för att utveckla en öppen, distribuerad huvudbok för registrering av kolflödet längs hela kedjan, från avverkat virke till bearbetning och slutanvändning av en produkt. Deltagarna, inklusive industrier, skulle i hög grad gynnas av att utveckla denna tekniska lösning, som skulle underlätta kvantifiering av substitutionsfördelar. Den gordiska knuten, som hindrar skogsindustri och skogsbaserad industri från att uppfylla sin fulla potential i begränsningen av klimatförändringarna, måste lösas upp. Med väl utformad politik och effektiva koldioxidmarknader kan fördelarna med en cirkulär bioekonomi maximeras och utvecklingen mot en  koldioxidneutral global ekonomi påskyndas.

Illustration of forest and forest based industrial sector

För frågor, välkommen att kontakta:

Petteri Pihlajamaki

Director, AFRY Management Consulting