Driva förändring genom att minska koldioxidutsläppen från transportsektorn för en hållbar framtid

Dagsläge och utmaningar

Transportsektorn står för en stor del av de globala utsläppen av växthusgaser – nästan en sjättedel av den totala mängden. I Europa bidrar transportsektorn till cirka 25 % av alla växthusgasutsläpp och står för 30 % av Europas energianvändning. Notera att transportsektorn är den enda sektorn där utsläppen fortsätter att öka. Den största andelen av utsläppen (76 %) kommer från lätta och tunga fordon för vägtransport. Sjötransporter bidrar med 15 % av utsläppen av växthusgaser, luftfarten med 8 % och järnvägsindustrin står bara för 1 %.

Förbränningsmotorer har utan tvekan revolutionerat transportsektorn. De började utvecklas i slutet av 1800-talet och är fortfarande den dominerande tekniken inom alla transportsätt. Personbilar, lastbilar, flygplan och motoriserad sjöfart har format den moderna världen och har möjliggjort transport av människor och gods över stora avstånd. Idag drivs cirka 1,4 miljarder fordon över hela världen med fossila bränslen. Detta har stor miljöpåverkan i form av utsläpp av växthusgaser, hälsofarliga gaser och partiklar. Följderna är såväl hälsoproblem som geopolitiska beroenden.

Som alternativ har batterielektriska fordon (BEV) och laddhybridfordon (PHEV) fått en stor och växande marknadsandel inom vägtransport. Batterielektriska fordon har tre gånger högre verkningsgrad än förbränningsmotordrivna fordon och har ett mycket lägre koldioxidavtryck under sin livstid, förutsatt att de laddas med el från förnybara energikällor. Hybridfordon kan ge betydande utsläpp men är ändå ett steg på vägen mot ren eldrift. Ett problem är att mer koldioxid släpps ut vid tillverkningen av dessa fordon (särskilt när det gäller batterierna), liksom att infrastrukturen för laddning måste byggas ut.

Globala koldioxidutsläpp inom transportsektorn år 2022, per transportsätt (%)

Även befintliga fordon med förbränningsmotor kan göras mer hållbara och miljövänliga om man väljer förnybara bränslen. Bland förnybara bränslen kan nämnas biodiesel eller förnybar diesel samt biogas eller biometanol. För flygplan finns hållbara flygbränslen. Dessa bränslealternativ blandas i många fall med fossila bränslen och minskar därmed koldioxidavtrycket, samtidigt som de återstående förbränningsmotorerna får tjäna sin livstid ut. En svårighet är att väg-, sjöfarts- och luftfartssektorerna konkurrerar om samma förnybara bränslen. Det innebär att sektorerna med högst betalningsförmåga kommer att styra prissättningen.

Även om vätgasbilar ligger några år efter i teknisk utveckling har de en sådan potential att de ger avtryck inom personbilssektorn och luftfart, och i viss mån även inom lastbils- och sjöfartssektorerna. Förnybar vätgas är en nollutsläppsteknik, men den kommer främst att utnyttjas i samband med utfasning av fossila bränslen från industrin.

Framåtblick

För att komma ifrån fossila bränslen inom transportsektorn måste en uppsättning frågor besvaras kring fordonsteknik, alternativa energikällor och infrastruktur. Svaren ser olika ut för de olika transportsätten.

När det gäller vägtransporter kommer en mycket stor andel fordon, inklusive personbilar och skåpbilar, lokalbussar och transportbilar, att vara batteridrivna. Beroende på användningsmönster och tillgång till laddplatser kommer en mindre andel långtradare, bussar och bilar som fyller kritiska funktioner att drivas med vätgas eller förnybara bränslen.

För fjärrtransporter till havs finns möjlighet att använda biodiesel baserad på fettsyrametylestrar (FAME), förnybar diesel, biometanol, biogas och grön ammoniak.

Landströmsförsörjning minskar bränsleförbrukningen och därmed utsläppen från stora fartyg som ligger vid kaj. En stor andel av kortdistansfartygen, särskilt färjor, arbetsbåtar och fritidsbåtar, kommer också att bli eldrivna. Elbåtar kan öka verkningsgraden inom sjötransport dramatiskt och med bärplansteknik kan energibehovet minskas ytterligare. De första prototyperna till sådana båtar är på väg.

Inom luftfarten kommer förnybara jetbränslen under de närmaste årtiondena att vara en avgörande faktor för att möjliggöra långdistansflygningar med låga koldioxidutsläpp. Vätgas kommer att spela en roll i omvandlingen av luftfarten till ett koldioxidneutralt system under de närmaste decennierna. Batteriflyg kommer att tillämpas för kortdistansflygningar (under 500 km) och i specifika verksamheter som sightseeing och pilotutbildning.

Energiförbrukning inom vägtransport1 i Europa mellan 2020 och 2050 (PWh)

Den elektriska drivlinan har högre verkningsgrad, lägre energikostnader och mer direkt användning av el från förnybara energikällor. Dessa fördelar uppväger i de flesta fall nackdelarna med batterielektriska fordon (begränsad räckvidd och lång laddningstid). Avgörande är att eldistributionsnäten uppgraderas för det ökade elbehovet och att el från förnybar energi blir tillgänglig.

Elektrifiering är dock inte alltid möjlig. Förnybara bränslen och vätgas kan behövas för tunga långdistanstransporter på väg, vatten och med flyg. Produktionskapaciteten för förnybara bränslen och vätgas måste också ökas och ny teknik kommer att behövas, däribland bränslen baserade på avfall och restprodukter, liksom omvandling av el till e-bränslen (kallas även ”power-to-fuel” eller ”power-to-X”).

Förutom att införa mer hållbara drivlinor och energikällor är ytterligare två aspekter viktiga för att minska användningen av fossila bränslen inom transportsektorn. För det första måste man fråga sig om transportbehovet kan minskas, till exempel genom att konsumera lokalt producerade varor eller ersätta resor med onlinemöten. För det andra kan övergång till transport på järnväg eller till och med på cykel – som är de mest hållbara transportsätten för människor och varor – minska koldioxidutsläppen dramatiskt.

Alternativa bränslen för de olika transportsätten och deras ungefärliga fordonsandel per bränsle år 2050