Hur naturgas kan användas för att hantera energiunderskottet

Dagsläge och utmaningar

Kol dominerar fortfarande i den globala energimixen och står för över en tredjedel av världens elproduktion, särskilt i stora ekonomier som Kina, Indien och USA. Den senaste tidens geopolitiska händelser har också satt ljuset på gasens roll, främst gas från Mellanöstern och den växande amerikanska produktionen och exporten av flytande naturgas.

För att uppnå globala nettonollutsläpp 2050 måste vi övergå från fossila bränslen till ökad förnybar energikapacitet, vilket medför utmaningar under övergångsfasen. Som vi ser i flera europeiska länder resulterar nedläggningen av fossileldade kraftverk och utfasningen av kärnkraft en brist på planerbar och tillgänglig kapacitet för baskraftproduktion. Således betraktas naturgasen som ett övergångsbränsle, på grund av att den har ett mindre klimatavtryck än kol.

Kolet svarade för 20 % av bränslemixen i EU 2022 och spelar en avgörande roll för energiförsörjningen. Den ursprungliga strategin var att fasa ut kolet samtidigt som den förnybara energikapaciteten skulle öka. Flertalet EU-länder siktade på att fasa ut kolet före 2030, och de mest kolberoende senast 2038. Den överenskommelse som G7-länderna nyligen gjorde om att fasa ut kolkraften till 2035 kan påskynda omställningen ytterligare. Under tiden kommer naturgaskraftverken att tillhandahålla den flexibilitet som behövs för att täcka behovet av baskraft, särskilt på marknader där vattenkraft saknas. Så småningom kommer naturgas också att fasas ut, vilket fullbordar övergången till fossilfria energikällor.

Dagens geopolitiska spänningar, däribland Rysslands krig mot Ukraina, gör att gasens möjliga roll i energiomställningen ifrågasätts. EU har gjort en imponerande omsvängning och lyckats dra nytta av alternativa gaskällor och minimera importen från Ryssland. År 2021 svarade denna import för 41 %, medan motsvarande siffra reducerats till 8 % för 2023. Den ryska gasimporten har ersatts med gasimport via ledningar från partnerländer eller som flytande naturgas. Norge tillhandahåller nu 30 % av den europeiska gasen via rörledning, medan 20 % importeras från USA via terminaler för flytande naturgas.

Under 2021 justerade EU sina klimatmål genom att öka andelen förnybar energi i sin totala energimix från 32 % till 42,5 % 2030. Koldioxidutsläppen ska dessutom vara minst 55 % lägre 2030 än 1990. För närvarande kommer omkring 50 % av utsläppen i Europa från el- och värmeproduktion. En snabb utfasning av kol skulle kunna minska koldioxidutsläppen med 1 miljard ton om året och är avgörande för att de fastställda målen ska nås.

Planerad utfasning av kol i Europa

Framåtblick

Under ett första skede behöver de flesta marknaderna tillskott av gaseldad kapacitet för att klara övergången från fossila bränslen. En ökning av gaskraftverkens kapacitet i EU med upp till 26 GW (+15 %) mellan 2023 och 2040 förväntas trygga försörjningen och ge den flexibilitet som kraft- och värmesektorerna behöver.

Gasen kommer troligen att ha stor betydelse också efter 2040, då en stor andel uppnår koldioxidneutralitet med hjälp av avskiljning och lagring av koldioxid. Vätgasen väntas bara spela en mindre roll när det gäller att generera kraft och värme. På grund av den ökade förekomsten av förnybara intermittenta energikällor kommer omställningen att medföra ett större beroende av lagringssystem som batterier och vätgas för att skapa flexibilitet. Dessutom måste tekniker som värmepumpar, termisk solenergi och geotermisk energi tas i bruk i allt större utsträckning. I detta sammanhang får även teknik för att generera energi ur avfall och producera biometan större betydelse. I REPowerEU-paketet siktar man på en årlig produktion av biometan på 385 TWh.

Hur Rysslands krig mot Ukraina har påverkat den europeiska gasförsörjningen

Ett högaktuellt diskussionsämne för investerare och aktörer är möjligheterna att anpassa gaskraftverk för att drivas med vätgas som utvinns från icke-fossila energikällor. Många av de gaskraftverk som är i drift i dag riskerar att bli obsoleta tillgångar efter 2040. Därför måste de successivt byggas om, och de flesta av de nybyggda kraftverken kommer att behöva vätgasanpassas för att minimera kostnaderna för det kommande bytet av bränsle. Uppförandet av nya vätgasanpassade gaskraftverk förutsätter också politiska åtgärder.

Ett annat instrument som kan användas för att fasa ut fossila bränslen från kraft- och värmesektorerna är avskiljning och lagring av koldioxid. I den strategi för industriell koldioxidhantering som EU offentliggjorde i februari 2024 framhålls vikten av avskiljning och lagring av koldioxid för att kompensera för användningen av fossila bränslen efter 2040. Efter 2030 kommer gasanvändning att sammankopplas med avskiljning och lagring av koldioxid i allt högre grad.

Den historiska utvecklingen och prognoser om bränsleanvändning för produktion av el och värme i EU27 (TWh)

Utfasningen av fossila bränslen från kraft- och värmesektorerna medför betydande utmaningar för företagen i dessa sektorer, däribland producenter och leverantörer av energi, tillverkningsföretag med energiintensiva processer samt teknikföretag. Det krävs betydande investeringar och strategisk planering för att följa regler och bestämmelser och upprätthålla en balans mellan hållbarhetssträvan och operativ effektivitet, vilket påverkar konkurrenskraften och lönsamheten under omställningen till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp. Vidare måste de systemansvariga för gastransmissionssystemen också anpassa sina affärsmodeller till den förändrade marknaden, som nu även omfattar flytande naturgas, vätgas och biometan.

Utfasningen av fossila bränslen kräver samordnade ansträngningar från såväl politiska beslutsfattare och industriella aktörer som allmänheten. Genom att främja innovationer, investera i infrastruktur för förnybar energi och skapa stödjande politiska ramar kan Europa ta sig över hindren för energiomställningen och bli en global ledare i fråga om innovationer för hållbar energi.