Strävan efter global förnybar kapacitet

Dagsläge och utmaningar

Den förnybara energin är en central komponent i ländernas strategier för utfasning av fossila bränslen. Vid COP28-mötet efterlystes en betydande ökning av den globala förnybara kapaciteten, med strävan att tredubbla den från 3,382 GW 2022 till 11,174 GW 2030 för att nå utfasningsmålen. Detta kräver att den genomsnittliga årliga utbyggnadstakten ökar från 9 % till 16 %, nästan en fördubbling.

Den installerade kapaciteten i EU steg från 151 GW 2000 till cirka 586 GW 2022, med en genomsnittlig årlig utbyggnadstakt på 6,4 %. Landbaserad vind- och solenergi har varit avgörande för detta, och svarar nu för 65 % av den totala installerade kapaciteten. Den årliga ökningstakten sedan 2000 har varit 17,6 %. Dessutom ökar den havsbaserade vindkraftskapaciteten snabbt.

Trots denna ökning ligger utbyggnaden av förnybara energikällor efter. I REPowerEU-planen har EU reviderat sina ursprungliga mål i 55 %-paketet och strävar nu efter en förnybar energikapacitet på 1 236 GW år 2030, motsvarande 45 % förnybara energikällor i energimixen.

För att uppnå detta behöver EU ett tillskott på 650 GW i kapacitet till 2030 jämfört med 2022, vilket innebär att den genomsnittliga årliga utbyggnadstakten måste öka till 9,8 %. Enligt de aktuella prognoserna kommer den installerade förnybara energikapaciteten dock bara att vara 1 036 GW 2030. Det saknas således cirka 200 GW. Detta understryker de ihållande utmaningar som finns med att påskynda utbyggnaden, bland annat tekniska hinder och komplicerade regelverk.

Utbyggnaden av solcellsmoduler har till exempel ökat kraftigt, men det finns farhågor om hur det påverkar elpriserna under dagtid. I takt med att solcellerna blir fler sjunker det erhållna priset (capture price) för solenergi. Detta kan påverka lönsamheten och hindra en fortsatt utbyggnad av denna teknik.

På samma sätt visar det ständiga underutnyttjandet av statliga stöd till förnybar energi, så kallade subventioner, att utbyggnaden av landbaserade vindkraftverk inte ökar lika snabbt som väntat i Centraleuropa samt att en betydande inbromsning har skett i Norden. Några faktorer som bidrar till dessa utmaningar är regleringshinder, problem med lokal acceptans och höga finansieringskostnader, vilka dämpar investerarnas entusiasm.

Globala mål för förnybar energikapacitet, utbyggnadstakt och förväntad regional fördelning (GW)

En rekordhög upphandlingsvolym på cirka 50 GW 2024 är en viktig sporre för fortsatt utbyggnad av havsbaserad vindkraft, men tillväxten är beroende av innovativa lösningar, särskilt teknik för flytande havsbaserad vindkraft. Den havsbaserade vindkraften brottas med prispress, dyr finansiering och olönsamma upphandlingar som gör projekten mindre genomförbara.

På det hela taget kvarstår den centrala frågan om industrin klarar att mer än fördubbla den förnybara energikapaciteten i Europa och åtgärda den förväntade bristen till 2030.

Framåtblick

Industrin måste påskynda utbyggnaden av förnybar energikapacitet betydligt för att nå de regionala målen. Asien väntas ta täten i utbyggnaden, samtidigt som Europa och Nordamerika också har satt upp ambitiösa mål, särskilt i fråga om solceller och land- och havsbaserad vindkraft. Dessutom är andra regioner redo att utnyttja sin betydande potential vad gäller förnybar energi.

Löpande kostnadsminskningar är av stor betydelse för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi. Storskaliga solcellsanläggningar – den mest kostnadseffektiva förnybara energikällan – väntas ha en genomsnittlig LCOE (Levelised Cost of Energy/total elproduktionskostnad) på 56 EUR/MWh i Europa 2025. Därefter kommer landbaserad och havsbaserad vindkraft med 71 respektive 92 EUR/ MWh. Kostnaderna för solcellsmoduler, vindkraftverk, kompletterande utrustning samt drift och underhåll måste minska ytterligare, i synnerhet om havsbaserad vindkraft ska bli konkurrenskraftig utan subventioner. LCOE för vind- och solenergi bör sjunka till 45–55 EUR/MWh 2030, en minskning med 19–23 %.

I och med att utbyggnaden av förnybar energi fortsätter blir det viktigt med flexibla alternativ, som lösningar för batterilagring, för att kunna hantera variationerna i vind- och solkraftsproduktionen. Investeringarna i batterikapacitet befinner sig emellertid fortfarande i ett tidigt skede och behöver mogna ytterligare. Genom ökade investeringar och en utökad marknad kommer LCOE för batterilagring att minska med 29 %, vilket är viktigt för att uppväga den förnybara energins produktionsvariationer.

Installerad förnybar energikapacitet i EU27 (GW)

Dessa investeringar är nödvändiga för tillväxt genom transformation och storskalig utbyggnad.

Politikerna måste bemöta den makroekonomiska situationen i Europa med höga finansieringskostnader genom att ändra utformningen av auktionerna för havsbaserad vindkraft och öka stödet till investeringar i förnybar energi. Dessa åtgärder är avgörande för att möjliggöra och främja nyinstallationer och bygga ut kapaciteten för förnybar energi.

Om vi ska uppnå mer än en fördubbling av den förnybara energikapaciteten i Europa och en tredubbling globalt sett till 2030 är det viktigt att rationalisera tillståndsprocesserna. Myndigheterna bör skapa tydliga, konsekventa och smidiga ramar för tillståndsgivningen, så att tidsfrister hålls och förseningar minskas. Genom att förenkla normerna för sammankoppling, se till att miljökonsekvensbedömningarna går snabbare och främja samarbete mellan olika organ kan de byråkratiska flaskhalsarna minimeras. Införandet av digitala plattformar för tillståndsansökningar och spårning kan också öka insynen och effektiviteten.

Levelised Cost of Energy, LCOE¹ , för viktig förnybar energiteknik på de europeiska marknaderna (EUR/MWh)

När det gäller leveranskedjan är EU:s förnybara energisektor starkt beroende av tredjeländer för import av råmaterial och viktiga komponenter samt tillverkningskapacitet. Detta beroende (främst av Kina) visar hur sårbar Europas utbyggnad av förnybar energi är. De globala geopolitiska spänningarna gör att Europa måste minska denna sårbarhet och upprätta en motståndskraftig och kostnadseffektiv leveranskedja med ett större antal produktionsanläggningar för förnybar teknik i regionen, kompletterad av en diversifierad portfölj med leverantörsländer för råmaterial, komponenter och tillverkningskapacitet.

För att kunna mångfaldiga sin förnybara energikapacitet måste länderna ta itu med dessa utmaningar genom att främja innovation, effektivisera regelverken, diversifiera importen och bygga ut den lokala produktionskapaciteten.