Hållbar väg framåt när Växjö växer
Hur vi väljer att utforma städer har stor påverkan på möjligheterna för både människor och natur att trivas och frodas. Vid utvecklingen av Växjös nya stadsdel Bäckaslöv har samverkan mellan experter från AFRY, kommun och akademi varit central för att forma ett gaturum som skapar långsiktigt hållbara värden - utifrån flera olika perspektiv.
Bland södra Smålands skogar finner vi en stad som ständigt växer – Växjö. De sjöar som omger stadskärnan begränsar utvidgningen geografiskt, och när staden expanderar är det gamla militärområdet Bäckaslöv den yta där stadskärnan kan breddas. Området ska bli platsen för en ny stadsdel med samma namn som samlar bostäder, skolor och handel intill Växjös skogar och ängar. Att bygga en ny stadsdel från grunden öppnar upp nya möjligheter för en mer hållbar stadsutveckling men skapar samtidigt utmaningar när olika perspektiv drar åt skilda håll.
Design med människan i centrum
I det nya Bäckaslöv länkas bostäder, naturområden och verksamheter samman av ett 1200 meter långt stråk som bildar en ryggrad genom området. I de första ritningarna planerades en boulevard med fokus på att skapa en smidig bilfärd genom stadsdelen, men Ida Karlsson, landskapsarkitekt på Växjö kommun, såg ett behov av att tänka om.
- Ganska tidigt ifrågasatte jag uppdelningen av den stora boulevarden som planerades – en klassisk design med bilar på vardera sida om ett gångstråk med en trädallé i mitten. Jag föreslog att vi skulle placera människan i fokus för utformningen, snarare än att utgå ifrån att bilarna ska dominera, berättar hon.
AFRY involverades för att tillsammans med kommunen gestalta och utveckla planerna för huvudgatan till en plats som tar bättre hänsyn till både människor och miljö i staden. Genom att samla över 30 experter från flera kompetensområden – landskapsarkitekter, väg-och vatteningenjörer, ljusdesigners, geotekniker, ekologer och många fler – har AFRY kunnat inkludera många viktiga perspektiv och ta fram hållbara, tvärfunktionella lösningar. Resultatet är långt ifrån den ursprungliga planen; idén om en symmetrisk boulevard har ersatts med en asymmetrisk esplanad som prioriterar vistelseytorna i gaturummet.
- På ena sidan av esplanaden har vi breddat trottoaren och skapat ett långsamt stråk med sociala ytor och grönska, och på andra sidan ett snabbare tempo med körbana och cykelbana där vi säkerställt god framkomlighet, berättar Emilie Ireman, uppdragsledare på AFRY.
Process viktig för att lösa komplexa hållbarhetsfrågor
Unikt med Bäckaslöv är att man tidigt förstått värdet i samverkan mellan flera kompetenser och aktörer. Ett tydligt exempel är hur arbetet med att skapa utrymme för naturen i stadsdelen skett tvärs över olika kompetensområden; både för att skapa en trivsam miljö, bevara nödvändiga ekosystemtjänster och klimatanpassa området för framtida stigande temperaturer och vattenmängder. Bland annat har mixade trädarter valts ut i samråd med trädexperter från Sveriges Lantbruksuniversitet för att bidra till ökad biologisk mångfald, och plantering av biokol i växtbäddarna skapar både näring för träden och förbättrar jordens förmåga att ta upp och lagra koldioxid. Dessutom har man sett till naturens egna förmåga som dagvattensreservoar och nyttjat det närliggande grönområdet, där stadsdelsparken planerats för att leda bort regnvatten från esplanaden.
- Det vi har velat åstadkomma är att kombinera ett klimatanpassat gaturum och naturområde med utrymme för rörelse och lek. Intill stadsdelsparken har vi till exempel skapat en slags nedsänkt lekplats, vad vi kallar ’urban play,’ som också kan fördröja vattenflöden och hindra översvämningar vid framtida skyfall, berättar Emma Ekdahl, sektionschef Landskap & Plan på AFRY.
Den främsta utmaningen som uppstår när hållbarhet tydligare inkluderas i stadsutvecklingen är att varje ny aspekt som tas med i beräkningen väcker nya frågor. Hållbar stadsutveckling är komplext och har inga givna svar, och att hitta en gemensam riktning för alla teknikområden och aktörer som drar åt olika håll har varit en utmaning. Både Emma Ekdahl och Emilie Ireman tror att själva processen är central för det slutgiltiga hållbarhetsresultatet.
- Kunskapsbygge gör man ihop, inte på sin kammare. Att kunna ha en dialog kring arbetet är superviktigt för att nå framgång, det har vi sett tydligt här, berättar Emma Ekdahl.
Emilie Ireman fortsätter: ”När vi samlar kompetenser och samverkar över de olika teknikområdena börjar vi förstå hur hela systemet fungerar; först då kan vi hitta de lösningarna som består.”